Vafan? En mooning

På gårdagens eftermiddag finner undertecknad sig belamrad i trappan till medicinska biblioteket, i en tvångstankes grepp, såsom i det vanliga sällan händer, medelst tvungen att moona. Scenariot iscensattes i givet slag, min gode kamrat Daniel fick sig, om min menings verklighet stämmer, vilket sällan äro fallet på fyllans besök på kåren, men som i dåvarandes nyktra tillstånd avgjordes att så var fallet, en chock och två bleka skinkors hälsning. Där han stod bort och nedöver trappans slut, därav jag fick en inblick; var är jag på väg? Detta måste få ett slut, innan snöbollen börjar rulla.