fjällvistelse

Då undertecknad knappast ägnar så mycket tid åt mina studier som jag bör, valde jag att styra kosan mot den svenska fjällvärlden personifierad i form av åre i helgen, även om nämnda by knappast kan ses som representativ för dem svenska fjällen då denna snarast för mina och edra tankar till alpernas raffinerade skidorter. Ävensom att jag började en ny kurs förra måndagen kan man fråga sig hurpass bristande detta beslut att åka på semester tedde sig. Dock hade undertecknad en mkt trevlig vistelse vari såväl bröd som skådespel bjöds på i form av diverse maltdrycker och även matlagning av klass liksom moneybrother, dock med varierande resultat dåsom låtarna från dem båda gamla skivorna var ytterst bra och de nya dito tycks vara av en helt annan karaktär och tillika kvalitet, mest påminnandes om jerry williams i det ena fallet och i det andra varandes i det närmaste att likna vid markoolios "ingen sommar utan reggae"

En intressant fotnot att nämna i förbifarten kan vara att på omnämnda konsert befann sig skellefteå aik till undertecknads blandade förtret och fnitter. Något slagsmål som sig kanske borde ha gjort gällande blev inte av. Jag vet, ni behöver inte påpeka det, jag hade haft föga chans mot dem om jag försökt dansa, men håll med om att det hade varit att stå upp för klubbmärket?

Då undertecknad lät sig själv kliva upp ur nattdvalan i arla morgonstund hade jag ingen aning om att jag under denna dagen skulle komma att fullborda den transaktionen genom vilken mitt införskaffande av en cirkus 200-sidig bok till det inverst, och tillika inte så värst facila priset av inte mindre än 549 svenska riksdaler. Dåsom detta med största säkerhet, så vitt undertecknad kan åminna sig, är det dyraste pris jag betalat för en bok per capita tänker ni ni rimligtvis således att det rör sig om en alldeles synnerligen underhållande bok, förmodligen rörandes sig inom genren fantasy eller också science fiction. Så är fallet dock naturligtvis inte, då det ovan avhandlade litterära verket rör konkurs och alla dess avarter, vilket ska bli en del av min framtida vår såsom jag tycks uppfatta det efter dagens inköp. Förhoppningsvis kan jag komma att få användning för de kunskaper som klär sidorna min bibliofila dyrgrip, dåsom densamma fått min personliga ekonomi att rämna.

Gästbloggare: Simon Bank

Stefan Livs stålblå ögon lyste som katalysatorer när han äntrade kinnarps arenas nyspolade is, och för alltdi frästa han in sitt namn i den isen som kommit att spegla hela hans karriär.
S-t-e-f-a-n L-i-v
Det är så hjärta stavas i Jönköping. Det är så lojalitet stavas i Jönköping. Det är så kärlek stavas i Jönköping. Stefan Liv har ett i det närmaste erotiskt förhållande inte till bara HV71, utan han har det till hela staden. Han dyrkas av alla de 120 000 invånare som dag efter dag slipar stadens gatstenar ner mot jorden som en gång födde deras förfäder. Jag behöver inte tala om för er hur ovanligt det är nu för tiden.
Målvakter sägs ju vara av en speciell sort. Individualister. Tjurskallar. Våldtäktsmän. Helt enkelt svåra att umgås med. Föga kan man påstå att Stefan Liv inte är av ett särskilt slag. Men. Någon våldtäktsman är han knappast.
I en idrottsvärld där till och med Zlatan medietränats och påminner mer om Henke Larsson än om Lasse Anrell är en spelare som Stefan Liv för en sportjournalist ett guldkorn på en sandstrand, en slipad briljant bland glaskross. Öppen. Rolig. Ärlig. De passerar så sällan, så jag uppmanar er alla att njuta så länge Stefan Liv är aktiv. Och. Önska honom all framgång. Det är han definitivt värd.
Stefan Liv stavas kärlek i Jönköping
K-ä-r-l-e-k
Efter det här slutspelet kommer den stavningen att vara adekvat i hela landet
S-v-e-r-i-g-e

drickandes en visky i handen och med sport i form av en treenighet visualiserad genom såväl sm-slutspel i hockey och bandy och tillika play off i hockey avnjuter underteckand en stund som svårligen kan erbjudas en överman i form av annan stund. I anstundande spejas en dusch och en enkel mellanöl innan jag söker min alkoholsuktande själ vidare till annan boning vari jag hoppas kunna socialisera med andra sammaledes bärsdrypande sinnen. Vadan morgondagen bjuder på törs jag inte spekulera i, än om underteckand har en minst sagt relativt klar bild av de blödningar som stundande äventyr vanligtvis inbjuder till. Men tills dess: hoppet.

Då jag av naturen fötts till att gärna smaka en pilsener i glada vänners lag var det således ingen överraskning att jag så gjorde även igår, om dock än på vardag när det fortfarande inte blivit helg. Därmed katastrofalt bakfull idag, vilket för undertecknad är så pass invant och hemtamt att det för det mesta inte bibringar några större bekymmer då det är lätt att hantera medelst horisontalläge medelst soffa så hanteras det. Men av den vardagliga arten denna dagen - således en vardag - fanns det inget annat alternativ än att mot alla odds släpa sin brutna lekamen ned på skolan och genomlida ett par timmars helvete. SÅledes inte bärsjärn på kåren ikväll, snarast tvärtom besynandes en biofilm. Fyra nysmorda revolverhanar blir det till den rökande rykaractionfilmen Taken, som lämnar min stackars binjure urkramad och slutkörd i ett moln av adrenalin. Således bra action.

Sviterna av helgen

Undertecknad befann sig såsom tidigare omspörts i dito blogg på främmande mark behängandes medelst allehanda vänfolk från förr. Därmed inget märkligt ehuru för den delen ej heller angenämt med en två dagar gammal järnkeps som vägrar ge vika för min fagra skalp som sig borde. Liggandes hemma besynandes tv istället för såsom sig väl ändå vore vettigast varande på den av vår kungliga ers majestät inrättade högskolan. Månne man ändå bli folk igen.