Fetmatica

Ehuru undertecknad i nedanvarande alster skildrat min medelst medel av omfattande omkrets inhöstad räkmackevåning i den av konungen, måhända analf och betydelselös i denna tid då republikens påmanare blåser sin vind ur kraftiga lungor, men ändock fortsatt varandes vår rikes rättmätige överhuvud, inrättade huvudstad, undrar den vän av ordning som ämnar fullfölja den litterära resan hon gett sig ut på medelst läsandes denna skrift, hur undertecknad till synes kan befinna sig befunnen på vitt skilda breddgrader under en så sparsam tidsrymd som nämnda alster publicerats inom. Därom intet nämnt, intet glömt.

Således återigen befunnen på främmat mark i detta grannland vi tidigare ägt som vår gryende slavkoloni mendock återigenlämnat medelst vekhet och således förlorandes mången krona i detta vårt pengatörstande vardag. Därvidlag tjänandes kronor på detta numera fria folk som medelst sin rikedom erhållit den klassiska lättja som är känd att följa den som blott levat bland den promille av världens befolkning som från barnsben lärt sig pissa på uteliggare och vända andra kinden till när en invandrare står vid gränsen.

Ehuru min moral fläckats av ett ständigt besökande i detta avarternas land förtäljer inte historien. Således skämmes jag icket för att krafsa ned en enkel beskrivning av det vidunder jag tvingades tillbringa denna dag med i form av kollega.

Vägandes närmare 150 kg vräkte sig således denna bestialiska kvinna på soffan såsom vore den gjord av betong och ej balsaträ som undertecknad satt och hoppades på, dock förgäves. Iklädd en tunika som för alltid förlorat lejonparten av sitt tyg in i detta monsters avgrundsdjupa fettvalkar, bärandes en blonderad pojkfrisyr på detta snart 60-åriga kvinnohuvud som måstat väga in på åtminstone 15 kilogram, skrämde hon livet ur undetecknad. Således fetmahabitus, därmed flåsandes på fetmatikervis i ca 200 dB medelst givandes undertecknad tinnitus. Huuva.

Väl bevandrad i vad som i populärt tungomål benämns "novemberdeppen", har undertecknad försatt sig i en allt annat än oprekär sits. Dåsom en flytt varit i åstundande, medförandes bekantskapsskarsitet samt vardagsbryderier, har verklighetens folkrörelse gjort sig påmind: arbetet. Dåsom pennfäktaren ej ser sig själv som driftig, mer då som vis och snäll, har bristen på publicerade ansökningar inom av företag satta tidsramar varit lätträknade, vilket sedermera leder till få jobberbjudanden. Kombinera det med ett genuint ointresse för den akademiska sfärens binge av läsbart material, så har du denna, årets elfte månad i det som omger en buskfrukt av typen macademia.

Trots de tafatta försöken att bli värvad till en arbetsgivares samling knegare, lyckades undertecknad få till stånd en intervju på ett av de större företagen i Svea Rike. Givetvis brändes den med besked, vilket ledde till uteblivna tentaminastudier, och något som närmast kan riknas vid en dubbelbogey.

Nåväl, såväl Doyle's room som unibet.com finno kvar, månne detta livsöde räddas av en jackpotutdelning, eljest gäldstuga till finansvärlden blir resultatet av denna miljoninvestering i lägenhet, vid sämsta tänkbara tillfälle.

varandes återinsatt i sin tidigare belägenhet; inget mindre än på svearnas stolta jord efter mitt nedan tämligen vida omtalade besök i götalands västra utpost, kan undertecknad allenast konstatera att frånvaron under helgen av väderkvarnsgatans gymnastiklokal varit avsevärt avsaknad, varför det knappast var förvånande att jag åter besökte nämnda inrättning för ett gympass av bänkkaraktär, vilket i adekvat ordning resulterade i att mitt i nyskick från göta gators bierstugor övervintrade bakrus fann sig i att genast transformeras till ett glatt humör och gott lynne dåsom jag är av följande uppfattning: nämligen att bänkpress är den bästa medicinen. månne detta en passning till läkarstuderande bekantskaper?

Dåsom här infunnit sig en radioskugga som varat i trenne månad kan antas att de löpande memoarer som här i text skildras förlöpt utan anmarkningar, vilket inte kan anses var med verklighet parat. Men i egenskap av framåtskridare utan en blick i backspegeln väljer underteckand att låta svunna ider vila, och väljer således att endast skildra den resa som i skrivande stund företages.

Såsåm tidigare i detta sikenbloggens renässansinlägg omspörts befinner sig undertecknad på resande fötter, därigenom att rikets andra stad och tillika såsom av dess muntra invånare emellanåt omtalas, dess framsida tagits i besittning av eder livsskildrare. Anledning till att högst densamme tagit sig hit är inte av den karaktär att den kan betecknas endast som ett planlöst runtluffande, utan istället är fallet sådant att tvenne evenemang skola besynas, varigenom först håkan hellströms, i brist namne hemlin, konsert bevistades, med blandat resultat dåsom vi först inte kom in, sedan kom in men dock befattandes oss med diverse sextonåriga klappfyllon emellertid inte liggandes med någon av de omnåmnda tonåringarna till både vårt förtret och olycka.

I skrivande stund befinner vi (och jag) oss således i en mellandag, än om gröna lyktans kolsyrade bärnsten i flytande form intages även idag, då morgondagens spenderas i fotbollens tecken, varigenom vi hoppas på seger för IFK mot Bajen. Nu lckar en dosa portionssnus och eder vördige skrivställare finner sig manad av kioken, och hoppas kunna återkomma i ämnet.

Ävensom tidigare utlägggningar rört, var jag den sista i förra månaden på tidig strandvisit till följd av vädrets dåvarande egenskap av för årstiden mycket varmt gradantal till skillnad från nuvarande ditos skaldjursmarsch. Då undertecknad finner sig påfordrad att följa kalenderns gång hade man inte bevistat utomhusmiljö barbröstad under denna vår varigenom det var en blekfet uppsyn som övriga badgäster tvangs insupa. Såsom uppvuxen under inflytande av det västerbottniska beach-livet har det alltid varit min åsikt att solkrämer av diverse slag och styrka skola appliceras på kroppen endast och uteslutande på chartersemester, och då även med måtta.

Emellertid fann jag mig dock varandes fullkomligt oförberedd på den diskrepans som står mellan den västerbottniska och den uppländska solen varigenom jag fann mig svedd så till den omilda grad att rygg och skuldra kläddes av ytterligt små blåsor. Dåsom dessa nu spelat ut sin roll har jag börjat flagna det första lagret av vilket icke annat kan spås än att det borgar för en, för undertecknad karakteristisk smutsbränna, vilken jag ser fram emot att bära som mitt i vanlig ordning främsta igenkänningstecken under våra så snabbt undflyende sommarmånader.

whatever it takes

Ifrågavarande blogginnehavare hade fyllt kvällen medelst en lidandes lång period av studier på universitets på nått vis adliga nya konstentré, lindellhallen, såsom alltid görs på onsdagar före tentamen. Men varpå på detta endast befanns sig i tankesmedjans fabrik i kombination med bristande motivation, fick smeden semester och undertecknad en kväll på det lokala hockeylagets kick-off med efterföljande uppdrag granskning på hemmaplan. Varpå traditioner bröts skapades andra i den mening att sannolikheten är stor att undertecknad föreligger sig på plats vid nästa "fuck-off"(läs kick-off) och kanske även nästpåkommande, igenom vilken en tradition föds. I ett försök att deskriptivt beskriva aftonens tillställning kan det samlingsvis sägas att lövens nya skånes-lakej, likaså målvakt, och med eftertanke kanske inte den förstnämnda metaforen, stod för underhållningen, varigenom han förklarade sin spelstil som titeln i detta inlägg.

Krigsbyggen

Omständigheterna varom läsare av undertecknad blogg förtäljts utgjordes ju som i undervarande inlägg kan uttydas av att jag skrev min förhandenvarande tentamina så sent som i gårdagens gryning. Än tidigare fick undertecknad kliva upp i morrse än förra morgonens som omtalats då förvärvsarbete genom vilket brödföda samt tak över huvudet skola förtjänas stod för dörren, vilket fodrar en uppstigning i arla morgonen. Detta min, vilken följt mig genom livet så här långt och vilken kan väntas göra det så även framgent, yttersta skepsis emot det fenomen som stavas morgonstund har guld mund till trots.

Således klev jag alltså in på riksbyggens skötselkontor och tillika fikarum/garage (det sistnämnda som det i folkmun på företaget kallas) för ännu en sommar genom vilken jag kommer att sköta allsköns fastigheter runt om i hemstaden. Vad som kan sägas om denna första dag torde vara i huvudsak och sammandraget följande; Såsom ni kanske förväntat er från undertecknad att jag även i sommar kommer att köra hustler uteblir dock. Istället kommer mina gräsklippar odysséer ske medelst en fabriksny Toro genom vilken undertecknad föräras en dämpad stol vilken står emot underlagets ibland ojämnmheter vilka förekommer relativt frekvent och i det närmaste kan liknas vid en rikligt stoppad fotölj. Ni läsare som följer mitt liv och värv till punkt och pricka behöver knappast en redogörelse för hur undertecknad ställer sig till denna stoppade jämte dämpade sits dåsom det för er torde följa sig naturligt att jag finner den vara av olympens gudar given.

I övrigt förlöpte dagen medelst ett och annat handjagande av mindre gräsplättar vilket avsköttes med undertecknads självfallna bravur och ävensom en mer misslyckad klottersanering varigenom blogginnehavaren och tillika mannen vid pennan inte bara sanerade bort omsporda klotter utan så även den färg som klädde väggen varpå klottret befann sig. Således torde en ommålning ske, men medlest skadeståndslagens principalansvar avsäger undertecknad sig allt ansvar för kostnaderna för nämnda arbete.

återigen i författartagen

Såsom allköns läsare förmodligen torde ha märkt har undertecknads närvaro inom detta forum varit högst frånvarande under i närheten av två månader vid det här laget. När det sedermera visat sig att läsarskaran inte lagt sig i träda, utan på inverst vis fortsatt att besöka webadressen varuti mina utläggningar huserar, om än som omnämnts ovan i vilande slag, finner jag mig således tvungen att åter medelst haltande touch-teknik knacka ner en redogörelse av det imperfekt som utgörs av vad som varit samt det futurum i vilket kommande dagar och skeenden rymmas torde.

För att huvudlöst kasta sig in i nutid, utan någon genomgång av de två månaders konvalescens som jag njutit och ni genomlidit, följer således en essä över ett ämne som ligger lejonparten av svenska hjärtan i det positiva fatet: nämligen högsommarvärme och dess naturliga avkomma i form av väte falxande i någpot så när tyngdlöst tillstånd under ytan.

Som alltså ovan omspörts tog undertecknad tillsammans med övriga för bloggens innehavare bekanta badgäster de kommunala trnasportmedlen ianspråk genom sitt påstigande av buss numero 11 mot Gottsunda. Väl framme fann vi vår plats på en gräsplätt upp på vilken vi utövade normalt socailt umgänge innan vi fann oss själva påfordrade att söka ytläge såval under som ovan vatten för att svalka oss undan den varma temperaturen, vilken för övrigt inte var något att tala om för underteckand då jag själv finner det högst njutbart med temperaturer långt över trettiogradersstrecket, men detta är en åsikt som i gängse socialt sammanhang inte finner sin motsvarighet hos övriga.

Tidigarevarande stycke kan väl in alles ses som en parentes i jämförelse med vad som därefter förlöpte utgjuts i text. Som prolog till denna episod får upplysningsvis uttryckas att undertecknad vad gäller sexuell böjning placerar sig själv i facket bland övriga heterosexuell. Efter denna kontextuering löper så händelsen som den ter sig i ett minne som låtits ljumna i cirkus sju timmar. Nämligen fann vi i umgänget oss ställda inför ett fenomen som främst frekventerar diverse charterorsters glasbitsblandade sandstränder: Top lessbronsning. Dåsom underteckand fann det varandes i allra högsta grad provocerande mot nämnda solbadare att nagla fast blicken vid de blottade dunkarna, blev de nämnda mjölkcontainrarna inte så åsynade som undertecknad hade önskat, men dessas närvaro i sig gjorde trots allt att den för min egen del imorgon åstundande tentaminan kunde läggas åt sidan för någon timme, vilket jag ödmjukast tackar de promiskuösa damerna för.

Alltså kommer tentamina att avhandlas mellan 8-13 imorgon och underteckands förhoppning är att dessa trolska fettsäckar av feminint slag endast utgjort ett avkopplande moment så här dagn före skrivning, men att dessa emellertid inte gör sig påminda när jag ska röja mig en väg genom obeståndsrättens djungel.

fjällvistelse

Då undertecknad knappast ägnar så mycket tid åt mina studier som jag bör, valde jag att styra kosan mot den svenska fjällvärlden personifierad i form av åre i helgen, även om nämnda by knappast kan ses som representativ för dem svenska fjällen då denna snarast för mina och edra tankar till alpernas raffinerade skidorter. Ävensom att jag började en ny kurs förra måndagen kan man fråga sig hurpass bristande detta beslut att åka på semester tedde sig. Dock hade undertecknad en mkt trevlig vistelse vari såväl bröd som skådespel bjöds på i form av diverse maltdrycker och även matlagning av klass liksom moneybrother, dock med varierande resultat dåsom låtarna från dem båda gamla skivorna var ytterst bra och de nya dito tycks vara av en helt annan karaktär och tillika kvalitet, mest påminnandes om jerry williams i det ena fallet och i det andra varandes i det närmaste att likna vid markoolios "ingen sommar utan reggae"

En intressant fotnot att nämna i förbifarten kan vara att på omnämnda konsert befann sig skellefteå aik till undertecknads blandade förtret och fnitter. Något slagsmål som sig kanske borde ha gjort gällande blev inte av. Jag vet, ni behöver inte påpeka det, jag hade haft föga chans mot dem om jag försökt dansa, men håll med om att det hade varit att stå upp för klubbmärket?

Då undertecknad lät sig själv kliva upp ur nattdvalan i arla morgonstund hade jag ingen aning om att jag under denna dagen skulle komma att fullborda den transaktionen genom vilken mitt införskaffande av en cirkus 200-sidig bok till det inverst, och tillika inte så värst facila priset av inte mindre än 549 svenska riksdaler. Dåsom detta med största säkerhet, så vitt undertecknad kan åminna sig, är det dyraste pris jag betalat för en bok per capita tänker ni ni rimligtvis således att det rör sig om en alldeles synnerligen underhållande bok, förmodligen rörandes sig inom genren fantasy eller också science fiction. Så är fallet dock naturligtvis inte, då det ovan avhandlade litterära verket rör konkurs och alla dess avarter, vilket ska bli en del av min framtida vår såsom jag tycks uppfatta det efter dagens inköp. Förhoppningsvis kan jag komma att få användning för de kunskaper som klär sidorna min bibliofila dyrgrip, dåsom densamma fått min personliga ekonomi att rämna.

Gästbloggare: Simon Bank

Stefan Livs stålblå ögon lyste som katalysatorer när han äntrade kinnarps arenas nyspolade is, och för alltdi frästa han in sitt namn i den isen som kommit att spegla hela hans karriär.
S-t-e-f-a-n L-i-v
Det är så hjärta stavas i Jönköping. Det är så lojalitet stavas i Jönköping. Det är så kärlek stavas i Jönköping. Stefan Liv har ett i det närmaste erotiskt förhållande inte till bara HV71, utan han har det till hela staden. Han dyrkas av alla de 120 000 invånare som dag efter dag slipar stadens gatstenar ner mot jorden som en gång födde deras förfäder. Jag behöver inte tala om för er hur ovanligt det är nu för tiden.
Målvakter sägs ju vara av en speciell sort. Individualister. Tjurskallar. Våldtäktsmän. Helt enkelt svåra att umgås med. Föga kan man påstå att Stefan Liv inte är av ett särskilt slag. Men. Någon våldtäktsman är han knappast.
I en idrottsvärld där till och med Zlatan medietränats och påminner mer om Henke Larsson än om Lasse Anrell är en spelare som Stefan Liv för en sportjournalist ett guldkorn på en sandstrand, en slipad briljant bland glaskross. Öppen. Rolig. Ärlig. De passerar så sällan, så jag uppmanar er alla att njuta så länge Stefan Liv är aktiv. Och. Önska honom all framgång. Det är han definitivt värd.
Stefan Liv stavas kärlek i Jönköping
K-ä-r-l-e-k
Efter det här slutspelet kommer den stavningen att vara adekvat i hela landet
S-v-e-r-i-g-e

drickandes en visky i handen och med sport i form av en treenighet visualiserad genom såväl sm-slutspel i hockey och bandy och tillika play off i hockey avnjuter underteckand en stund som svårligen kan erbjudas en överman i form av annan stund. I anstundande spejas en dusch och en enkel mellanöl innan jag söker min alkoholsuktande själ vidare till annan boning vari jag hoppas kunna socialisera med andra sammaledes bärsdrypande sinnen. Vadan morgondagen bjuder på törs jag inte spekulera i, än om underteckand har en minst sagt relativt klar bild av de blödningar som stundande äventyr vanligtvis inbjuder till. Men tills dess: hoppet.

Då jag av naturen fötts till att gärna smaka en pilsener i glada vänners lag var det således ingen överraskning att jag så gjorde även igår, om dock än på vardag när det fortfarande inte blivit helg. Därmed katastrofalt bakfull idag, vilket för undertecknad är så pass invant och hemtamt att det för det mesta inte bibringar några större bekymmer då det är lätt att hantera medelst horisontalläge medelst soffa så hanteras det. Men av den vardagliga arten denna dagen - således en vardag - fanns det inget annat alternativ än att mot alla odds släpa sin brutna lekamen ned på skolan och genomlida ett par timmars helvete. SÅledes inte bärsjärn på kåren ikväll, snarast tvärtom besynandes en biofilm. Fyra nysmorda revolverhanar blir det till den rökande rykaractionfilmen Taken, som lämnar min stackars binjure urkramad och slutkörd i ett moln av adrenalin. Således bra action.

Sviterna av helgen

Undertecknad befann sig såsom tidigare omspörts i dito blogg på främmande mark behängandes medelst allehanda vänfolk från förr. Därmed inget märkligt ehuru för den delen ej heller angenämt med en två dagar gammal järnkeps som vägrar ge vika för min fagra skalp som sig borde. Liggandes hemma besynandes tv istället för såsom sig väl ändå vore vettigast varande på den av vår kungliga ers majestät inrättade högskolan. Månne man ändå bli folk igen.

Nedslagandes sig själv i soffan tillsammans med landsflytiga vänner från kungadömets nordligaste (om än nordligare likväl finns) regioner medelst en visky och en tidigare under dagen anordnad travbong finner vi oss själva i möjlig vinnarposition. Dock lät sig drömmarna omgående slå sig ner medelst två favoriters komplexa misslyckande redan i första loppet vilket inte lyckades förutses av den slumpgenerator som försett vår kupong med de tillbörliga streck som krävs för spel. Dåsom vi redan var borta hoppades vi endast på en mindre peng i form av sex rätt, mne väen denna möjlighet fördes i sank då även andra loppet gick i motvarv, varigenom vi nu finenr oss slukörda. Risken att underteckand kommer att drabbas av en .k knivfylla ikväll får anses övervägande.

Varom MacSteamy, MacMaster och runkprinsen och kanske någon sedermera befinner sig i uppsala för diverse njutningsfulla dryckers sak, har blogginnehavaren beslutat sig för en, i all sin ordning, mycket omfattanade omorganistion av dennes kunskapsstoff och anteckningar. Medelst påkommande schema torde uppgiften avklaras:

1445-1530: Reomorganstion från pärm till pärm
1530-1630: Kvalitetssäkring i pärm till pärm
1630-1730: Slutanalys och avnjutnung av pärm till pärm

Således med visst beklagande lär detta ske:

1445-1530: syna nästa helgs råvaror på systembolaget.se
1530-1630: sova en timme + chicken mcnuggets
1630-1730: inse att det är för sent att börja och besynar en rulle istället

Fred ut

Pneumoni

Såsom sanningen var i den nu post mortum Astrid lindgrens, saga Emil i lönneberga, medelst Drängen alfred. Var att denne fick en sepsis i tummen. Likadeles kunde skett(läs sepsis, ej tumme), eller kan emellertid förvisso ske ännu, men att undertecknad med hopp troligast undslippas detta för det att medicinen nu är insatt. Ett eller två besök på kåren förblir oavklarade, men pålagrade till nästankommande helg, i denna helg då underteckad innehar lunginflammation vilkas symptom jag dristade beskriva ovan, ehuru detta kan nu av er till mig det förstnämndas ursäktas av förståeliga skäl. Och aldrig skulle en missa en helg på kåren, för den mindre sakens skull men 40 graders feber stoppar mig. Alltjämnt nedstämmandes till situationen hör att uppsalas kår, en favorit för ifrågavaranade, varo planerad helgens kår.

Medelst en modern Wright-broderkonstruktion bekommer de tu, om ej musketörerna, så väl sociala musköterna, per besök. Dåledes bebliver fest en inverterad omöjlighet. Denna ynnest ger en gastronomisk känsla som bäst beskrivs av Thin Lizzy, såsom att kamraterna återintar stan. Vedertaget, de aldrig bebott stan, men ni, ärade läsare, begriper sannolikt analogin.

Min tumme må vara kort, ändock  går jag runt med ett handuttryck som förnimmer "Siken likes this". Konstant. Och det gör han, sannerligen.

spel och dobbel

Dåsom denna bloggen har visat sig ha ett ytterligare antal läsare, än vad som vid en första anmodan förutsattes, kan man ta det för givet att ett visst numerär mer eller mindre betrodda eller bespottade individer i närmare och mera fjärran grannskap har tagit del av det inlägg angående champions league-slutspelet jag tidigare diktade, varigenom det kan ställas utom allt genom sunt förnuft grundat tvivel att nämnda slutspel nu tagit avstamp i resultaten från det tidigare gruppspel som utkämpats under hösten. Till detta kan fogas att av den svenska hockeyligans högsta dignitet, elitserien, det nu endast återstår en omgång (vilken dessutom kan tyckas vara av begränsat intresse då några förändringar runt de s.k strecken icke kan komma att verkställas) innan slutspelet även i denna idrottsliga maktfaktor börjar sin pilgrimsvandring mot utseendet av en svensk mästare.

I underteckands egenskap av kronsik spelare kan bara konstateras att likväl mitt expektkonto såväl som bankkonto kommer att få bekänna färg denna kommande månaden. Given en aldrig felande medelst bröstmjölken fördelad otur räknar jag med idel förluster i finanskrisens sanna anda. Dock kommer med dessa förluster åtminstone mången uppslitande timma framför idrott av högsta kaliber, något som jag finner vara en ynnest i samma andetag som det är något att absolut se framemot. Väl mött i tv-soffan, där jag således hoppas kunna avnjuta en och annan maltdryck av plebejkaraktär i given kobination med olw:s lättsaltade.

Slöjd, aka känsliga läsare bevarnas

Trots mina genetiska anor, som torde sträcka bakledes kontra bronsåldern, så har jag sedan barnsben blivit född medelest tummen i de centrala delarna av järvlabben. Dåsom jag skulle ägna mig åt slöjd föro förstgangen sedan det altituda stadiet av skolgången, kunde en anat fara å färde. Sagt och gjort, dåsom jag slipade plank flög den med anmärkningsvärd hastighet uppledes, varpå min tumme ej är vad den varit, sedermera inte längdmässigt i alla fall.

reentre i gymbranschen

i min egenskap av innehavare av en historia bestående av vid det här laget mångåriga juridikstudier, valde jag att screenlägga en föreläsning i juridisk metod, då jag av ovan nämnda anledning anser mig vara redan i besittning av den kunskap som utläres vid referade föreläsning, då sådan presenteras på i det närmaste varje kurs.

Till följd av denna andningspaus fick jag tillfälle att besöka mitt lokala gym, vars verksamhet jag åter tar del av sedan jag för en tid sedan i brist på annat göromål valde att efter en ettårig konvalescens köpa det kort som utgör nyckel till allsköns friskvårdsalternativ. Sedan denna min återkomst på en scen jag i sanningens namn saknat har jag upptäckt att min styrka reducerats i avsevärd mening.

Denna infunna muskelhypotoni har lett till en och annan embarrassion, således till exempel idag då jag gav mig in på ett försök till pull ups, med den komplikationen att ställningen varitu dessa utföres är placerade mitt i lokalen, så att säga mitt på dansgolvet. Försöket resulterade i en halv löjeväckande pull up till omgivningens nöje och mitt eget förtret. Inte mycket annat att göra för undertecknad än att söka sig undan til maskiner belägna längst in i lokalen medelst svanskotan mellan benen.

En tar sitt pick och pack

Medelst uppvuxen tillika fastvuxen i den i ringa antal longitud mätt landsdel därmedelst jag till denna jorden avlades, ehuru lejonparten av den brödraskara jag inte helt utan bekymmer men med övervägande glädje spenderade mina barndomens dagar med behagat transferera sig i naturlig riktning löpandes medelst latitudinell sådan ned mot mödernelandets varma om än karga klimat. Således finnes inget val annat än det självklara visavi det tänkbara vilket genererar valet som sådant i att medelst aerodynamikens alla lagar och tyngdkraftsmotstånd transportera mig medelst flygplan till nämnda plats. Fåfängt och idiotiskt till trots, jag hoppas förstås att det ska bli en gemytlig om än dråplig flygfärd till arlanda flyghamn för att därifrån ta det synnerligen behagligare färdmedlet snabbtåg till slutdestination uppsala tågstation.

framgent planeras ett fröjdigt besök på den för orten nämnd lokala gröna lyktan för inköp av en sisådär 40 maltdrycker inför vidare förtäring och berusning utöver veckoslutet. således planerandes ett gästabud gästandes gamla vänner som gäst i deras nya boning vari de planerar bo framgent.

viasat

I egenskap av tidigare flitig besökare på de gröna fälten när dess schack ska utövas har jag grundlagt ett visst intresse för nämnda idrottsgren, och dess utövande, så även i from av tv-sända matcher av större internationellt intresse. När det kommer till klubblagsverksamhet är champions league således det största som kunna skådas. Detta slag avgörs mellan europas och tillika världens bästa klubblag och nämnda turnering har under många års lopp följts av undertecknad med största intresse, dåsom det under alla år kunnat skådas i televsionen i form av inledningsvis tv3, därefter viasat sport och sist under förutvarande vår och höst i det relativa nyetablissemanget sexan. Döm således om min förvåning när jag igår upptäckte att det ikväll stundande slutspelet inte kommer att sändas i någon utav nämnda kanaler, utan den hyperintressanta bataljen mellan Internazionle och manchester united, och därigenom deras båda stjärnspelare Zlatan Ibrahimovic respektive Christiano Ronaldo (den senare vari jag finner vara ytterst osympatisk) skola visas i den i mitt kanalutbud fullständigt okända viasat fotboll.

Nämnda faktum har retat upp mig så till den milda grad att jag funderar på att låta starta en fatwa mot mediekonglomeratet ifråga, uteslutande i syfte att sänka hela bolagsbildningen och återleda sändningsrättigheterna till den statliga televisionen, vilken man kan vara försäkrad om exklusiv tillgång till. Här jag månne stöd för denna min tänkta folkresning för ett fritt Champions League?

Veckans kulturanmärkning

Dåsom mitt litteraturintresse sträcker sig utöver det skrivna ordet även till det lästa, vill underteckand endast ta tillfället i akt att påminna ärade läsare om den stundande bokrean, som ser sitt ljus vid midnatt idag. Ett ypperligt tillfälle att spendera sina riksdaler på något kanhända mer bildande än vad som kan utvinnas vid en botanisering bland gröna lyktans utbud. Således rekommenderar en författare om inköp av kollegers ytterligt mer tryckta verk, än vad som man kan finna här. Håll till godo.

Boxtime

Såsom redan, medelst ögonblicksrapport från gårdagssoffan, har avhandlats var det igår Boxtime, vilket fick i uppgift att avsluta undertecknads sprakande tredagars rusdryckskavalkad. Den nämnda inleddes med att en utläggning i likabehandlingsprincipen och den moraliska vikten av att följa lagen lämnades in på institutionen i form av en hemtenta, vilket är ett forum för mina studier som av underteckand inte nyttjats sedan dem så smått håglösa historiska studier jag förkovrade mig genom under ett brutet studieår efter gymnasiet. Tentamina skola firas, varom knappast tvistas överhuvudtaget, varför jag besökte stadens största utanpåverk, konserthuset, för en mycket iögonfallande håkan hellström-konsert, varigenom jag ger upsala nya helt rätt i deras givande av femma i recensionen.

Fredagen fortsattes i samma anda där maltcontainers i flockades på underteckands vardagsrumsbord. Då mariebergsfenomenet jens eriksson hade förlagt sitt gästleg, fick vi styra kosan mot det civila katalin där vi dock trivdes med några Bertil.

Helgen var i och med det inte slut utan vi satt opp igen på lördagen eter att ha sett helvetesfittorna Björklöven förlora mot det egentligen sanslöst inkompenta Sundsvall, och tog oss till ett par nyblivna sambos i undertecknads umgängeskrets (dock endast ihopflyttande som väner, inte i homosexualitetens tecken) varuti ruset fick marineras ytterligare.

Finalen blev en hemmafest, vars klientel uteslutande bestod av okända människor, detta en ung kvinnas utrop till trots vari underteckande enligt nämnda kvinna skulle vara en bekant till denna, bördig från gällivare med samiskt ursprung. Hennes uttalande bemöttes givetvis med ett konfunderat och på samma gång ytterst sårat ansiktsuttryck, ehuru underteckand drar sig tidigare samiska bekanskapers stjärnstastatus till minnes och finner det direkt stötande att min skulle vara den samma. Dock lät jag mig inte nedslås utan lät kvällen i övrigt bjuda på mången skratt och sedan även hopplock av diverse olika mcdonaldsprodukter, innan sömnen fick göra sig påmind.

in alles således ett mkt lyckat veckoslut, vars konsekvenser infinner sig nu, framför söndagens vintersportstudie i den statlig televisionen. Det är i sanning sådant här som jag gladeligen betala tv.avgiften för, nämligen herrarnas jaktstart om 20 min.

Snabbrecension Folke Grauers - Fastighetsköp.

Jag har visserligen bara penetrerat det första kapitlet i boken ännu, men jag hittar inte mycket som tyder på att fortsättningen ska bli bättre. BIlderna är fruktansvärt tråkiga och saknar allt vad konstnärligt djup heter; jag dristar mig till att säga att det kan vara det mest intetsägande bildern jag någonsin sett. Språket är annars fruktansvärt montomt och många hänvisningar till hur det var innan 1972 vilket jag finner föga intressant.

Hittills får boken faktiskt 0 dansande bananer av 5 möjliga. Tråkigt men sant.

En liten episod från min vistelse i sommarstugan istället.

När jag väl befinner mig där utan möjlighet att kontakta omvärlden eftersom datorn saknar internetuppkoppling, mobiltäckningen högst sporadisk och digital-tvn funkar snarare som ett slags diabildspel bestämde jag mig för att en promenad när kvällningen närmade sig.

Med bestämda steg traskade jag genom skogen som jag plötsligt insåg inte hade glömt regnet som hade fallit strax innan vilket naturligtvis ledde till att jag blev mer eller mindre sjöblöt, men inte stoppade det mig. Här traskades det på i ordentlig takt och snart hade jag letat mig ut på en udde och spande ut över havet och inbillade mig själv att jag kunde se över till Finland. Ytterligare strapatser fortsastte i sakta mak över stenarna som så fint låg utplacerade innan jag sedermera kom tillbaka till skogsvägen. När jag närmade mig stugan fick jag den briljanta idén att jag skulle besöka en sjö som i mitt minne bara låg strax bakom en kulle.

Herregud! Således varandes boxtime. medelst 24424 befinnes ahh köpa, såsom i himmelen, cara cara mia. vingklippande vackert, en må vara en annan. likadeles eljest.

Denna dagen

Medelst uppvuxen i vad undertecknad inte kan klassificera som annat än ett I-land, ehuru i den inte maximala nordänden men ändock med distinktion över medellinjen i vårt longitudinella land. Därmed i min enfald levandes i villfarelsen att röjningen av frusen nederbörd i nämnda landsände vore av något högre standard än dito i den reversa änden av mödernelandet. Men där kommunen förväntas visa erfarenhet träder erbarmerligheten på som vore det Sovjetunionen man levde i och hade man nu ingen pälsmössa och stövlar av isbjörnshud så finge man snällt pulsa hem medelst blöta conversepråmar och en cykel som skriker som vore den ett svin stungen av biet. Mången svordom lämnade således mina blåfrusna läppar denna snöhelvetets dag i nådens år 2009. Måtte det bara bli sabbat så man finge svepa ett stop eller två på kåren.

sitter med en spanjor i högerhanden (Estrella, 4.6 %, nr 11514) och draperar mig i en nustruken skjorta. Således bierstuga ikväll på kungliga hufvudstadens upplandsambasad: Stockholms nation. Undertecknads kort är laddat medelst förskotterat fadersarv, varigenom maltdrycker och mycket möjligt såäven mousserande viner kommer att flöda ur kakelbarens varje tapp och gömma. Gäldstuga imorgon?

Vafan? En mooning

På gårdagens eftermiddag finner undertecknad sig belamrad i trappan till medicinska biblioteket, i en tvångstankes grepp, såsom i det vanliga sällan händer, medelst tvungen att moona. Scenariot iscensattes i givet slag, min gode kamrat Daniel fick sig, om min menings verklighet stämmer, vilket sällan äro fallet på fyllans besök på kåren, men som i dåvarandes nyktra tillstånd avgjordes att så var fallet, en chock och två bleka skinkors hälsning. Där han stod bort och nedöver trappans slut, därav jag fick en inblick; var är jag på väg? Detta måste få ett slut, innan snöbollen börjar rulla.

where were you while i was getting drunk?

Tagandes globen i bestinning gjorde jag således detsamma som dem, jämnte Tomas Ravelli, största 90-talshjältarna, Oasis. Nämnda band, och i främsta rummet de båda frontfigurerna och tillika bröderna Gallagher, är enligt undertecknad ett av de allra bästa någonsin, och till följd av min omnipotenta kompetens är således mitt utslag i den frågan gällande. Anledningen till mitt gillande kan i mycket sägas vara, vid det här laget, mogen (övermogen?) frukt av de båda brödernas uppträde, i vilket de sätter sig över andras mening och gör sin egen gällande i ofta lindrigt uttryckt: fräna ordalag. Denna dryghet som nämnda musiker allt som oftast visar upp är ett fenomen som jag alltid har funnit fascinerande och mycket underhållande. Något som undertecknad ibland låter skymta i festligare sammanhang. Jag har således svårt att tänka mig att jag och gallagherbröderna skulle gå ihop, då vi har i det närmaste samma inställning till omgivningen. Troligt är att jag på fest tillsammans dem båda skulle sluta i brottning medelst knogmackor, i vilket jag med största sannolikhet skulle utgå med många ömma punkter i ansiktet i kombination med en solklar förlust.

Kvällen då? Lyckad, om du frågar mig. Gröna lyktans hornstull-filial försåg oss med bränsle innan konserten, och således kunde det lika gärna ha varit darin, då humöret naturligt var på topp. Bäst var dock the masterplan, don't look back in anger och wonderwall.

Varandes tisdag, dock bekännandes likt måndag. Då undertecknad befinner sig på BNP-berikande syssla kan det anses vara en beklämmande känsla som överväldigar kroppen. Hursom, sedan nya Metal Gear Solid släppts tillo trojkans generations spelstation, känns ett pirrande scrotum inför kvällens aktiviteter nästan som en fredag på kåren. Mitt kalejdoskop har blivit ersatt, varpå jag känner en påtaglig myransamling i min underbyxa.

Ifrågavarande missade uppkopplingen till övre centrans enklav, då rött ljus ej erinrades utan förbisedddes å det grövsta, detta på dagen då införskaffningsmöjligheterna avslutas redan 15:00. En gång ingen gång, denna tvenne gång en ovana och hoppet hyses att undertecknads samling trafikljusöverträdelser ej skola blivas en trojka.

Dåsom lärosätets omnejd har en skola för estetiskt lagda individer, varpå jag har en skön mö som läser därtill, befann jag mig på fest i nämnda skolas trakt. Allsköns beflugna människor blandat med varmhjärtade sådana förgyllde tillställningen. Hur som haver barnen kär, jag vittjade den gröna lyktan på belgisk maltdryck och jamaicansk spritdito vilket förde tankarna till kåren och jag kände mig såsom hemma.

P.S

värt att nämna kan också vara att mitt mmanliga upphov fyller år idag, något som jag givetvis glömde bort med resultatet att min mor fick påfordra en gratulation via telefon

söndagsbryderier

Såsom saliga läsare med största möjliga sannolikhet känner till, besitter jag en naturlig svaghet för allsköns rusdrycker. Denna min egenskap är onekligen roten till mitt nuvarande tillstånd: bakfyllans. Således var det en kväll i goda vänners lag igår. Den utgjordes, kan man säga, av en vida försenad inflyttningsfest (endast 1,5 år sedan jag flyttade in i lgh) då jag inte under nämnda tidsspann haft något dryckeslag i min bostad. Vänner utan kårleg uteslöt ett besök i mina hemvana boningar, istället blev det ett lugnare, men tillika synnerligen trevligt, alternativ nere vid stationen. Såhära dagen efter sprit, vin, och maltguld kan bara zlatan lätta den fysiska och mentala bördan, emellertid tycks han inte göra en jävel lycklig i det tv-sända slaget mot Atalanta.

Undertecknad förplägade sig idag med redovisning av gångna termins arbete som måhända inte varit alltför krävande ehuru bjudit visst motstånd i form av tankeverksamhet och motsträviga kretin och pletin. Frambringandet av nämnda arbete har förflutit under tio tämligen gemytliga och sjangtila arbetsveckor under vilka teser har stötts och blötts i vad som stundtals inte kunnat betraktas som annat än oändlighet. Nöjt lämnas nu detta bakom och ytterligare ett hinder i min väg mot framgång har passerats. Undertecknad tar det hela med ro och en axelryckning, och en fjorton femton danskar på kåren i helgen.

I egenskap av tidigare kommunmedborgare har jag spenderat kristi födelsedag, samt veckorna därikring, på umeå kommuns gator, och i synnerhet södra kommundelen holmsunds tjälspruckna dito. Således helgerna vara hädangångna reser jag imorgon söderut mot slättlandet varuti jag hösten anno 2007 bosatte mig, medelst cylinderartad metallkonstruktion av fågelkaraktär. Genom nämnda aktion överlämnar undertecknad födelsestadens utskänkningsboningar i händerna på de element som sedan lång tid tillbaka av någon underlig anledning benämnts mina vänner. Trots de senares i övrigt tveksamma personligheter är jag icke orolig att min bortavaro ska försätta stans nöjeslokaler i dvala då jag är i visshet om att dessa intesivt kommer att frekventera nämnda boningar, och göra det i samma sinnesstämning som vore dem patrik ekwall på rhodos.

Dineringsbjudning

Blogginnehavaren skall alldeles strax sätta händerna vid ratten och bränna till matriarkens välbjudande middag, i undertecknads Suzuki Swift - 91, som inom snarhet beträffas med personalian på Bilbesiktningen bortom Västerslätt. Förhoppningen äro givetvis ett godkännandes vitt ark och ytterligare ett tellusvarv i tjänst på kommunens vägar.

Dagens ros till mig

Således klarandes nästa veckas dugga en vecka i förväg med högsta betyg vilket fyllde undertecknad med högsta tillfredsställelse och inte utan ett visst mått av självförhävande och erbarmelig stolthet. Tjuren tagen vid hornen visade sig vara rätt melodi och framledes bör nog denna strategi vara av fördel och således föredragen.

Från pajkastning till pilkastning

Återigen varandes kvällning ehuru dock den näst sista denna första skolveckan för den nyfödda kultingen 2009. Då jag ser mig själv som något av facit vad gäller tevetittande slog jag således på burken (en 24-tums sanyo (jag vet, jag ska skaffa plasma)) för att botanisera i det sockerdrypande dravlet vi kallar underhållningsteve. Döm av min förvåning och sedermera uppskattning när mina näthinnor får en kallsup slåendes över till treans 'Generation Fett'. Maken till obest vidunder till hoskeblaffa som mina trötta hjärnceller tvingades bearbeta har jag sällan skådat. Sittandes i sin säng från gryning till skymning med endast ett höftskynke till skydd för den ädlaste delen av kroppen flyter hans liv i fetma förbi. När de slog på stereon och den obesa inledde någon form av bisarrt försök till en sittdans blev det för mycket till och med för undertecknad, som annars brukar vara tämligen hårdhudad och luttrad vad gäller lyteskomik och dess grenar. Zappandes vidare fick resten av tevekvällen spenderas med något mindre obesa, dock ej så som av bristsjukdomar magra utan tämligen välmående, kombatanter i pilkastning på Eurosport. Synnerligen intressant då undertecknad tidigare ägnat många timmar åt nämnda konstart. Inte utan viss framgång, dock ej av det slaget som omtalats tidigare i detta inlägg.

Insomnia

Framdeles vila får en väntandes väntan att verka flera ljusår lång. Hade undertecknad varit vetandes om dessa besvär hade ingalunda detta skett då TV och MTV:s Dirty Sanchez varit att beskåda framför två glädjandes tårdrypandes ögon. Hur skall då insomningsbekymmrens lidande besegras? Då tillgängligheten av malörtens dryck, Pernod Absinte (art nr: 80422) äro i dess frånvaro. Ett glas varm mjölk blir den brygd som stilla inmundigas och sköljandes sveper tröttheten över mig. Kvällens effektsökeri är över.

Glada människor

Då undertecknad besitter en bitterhet innebärandes att högst densamme ställer sig ständigt frågande till allsköns glädje, faller det sig synnerligen naturligt att reagera över dagens möte med en god kamrats klasskompis. Den unga kvinnan i fråga var nämligen jublande glad utan synbar anledning. Ordväxlingar rörande de båda klasskamraternas stundande tentamina, och dennas avsevärda svårighetsgrad, varvades med till synes uppriktig fnitter och skrattsalvor omvartannat. Själv står jag bredvid i det närmaste paralyserad, och kunde i det knappaste förstå vad som spelades upp inför min uppsyn. Detta till följd av att jag ser framemot min egen, samma dag utsatta, tentamina högeligen bävandes. Jag har således fått föga gjort förutom ett försvarligt bidrag till Brasiliens BNP, därigenom mitt idoga kaffedricknde, som tyvärr i samma aktion utesluter studier då det mest snackas skit runt koppen.

Således första dagen i skolan detta herrens år 2009. Undflyendes detta i tanken men inte i köttet blev undertecknad således brutalt väckt av nedan nämnda tortyrredskap utan välfungerande snoozefunktion i arla gryningen. Inmundigandes morgonkaffet med andnöd och stresspåslag blev morgonen tämligen motbjudande. Ytterligare en termin med undertecknads nattsuddarvanor kommer bli tärande på den fysiska såväl som den psykiska personan. En kurskamrat tillika vapendragare föreslog att undertecknad skulle gå ur kåren, vilket givetvis var befängt och således möttes som sådant med en fnysning och ett rått skratt av er vän vid pennan. En kväll efter en dag som denna firar jag nog med en välkyld irländare (Guinness art. nr 1260).

Tämligen bestört fann jag att jag snart varit överlägsen samtliga mina gängse korridorares intellekt medelst mitt smorda munläder, därför jag går och lägger mig för att få min skönhetssömn. Döm om min upprördhet när jag vid uppvaknandes stund finner min  tjeckiska maltdryck (81642) spårlöst försvunnen.

Stundande sömn

Närmandet av kvällens slut är definitivt, men ingalunda ett större bekymmer. Då jag således befinner mig i ett kraftfullt töcken, och har ett omfattande behov av sömn. Imorgon skall undertecknad återigen påbörja studier i omfattande grad och har tänkt ta klivet upp jämförandes tidigt, medelst den nya väckarklocka undertecknad erhållt under julen som nu är i det gångna. Oklarheter kvarstår gällandes ovannämdas snooze-funktion, varav dess tidslängd är av högsta vikt. Återkommer med mer info om detta.

bakfyllestudier

I nederstående nämnt tillstånd tvingas undertecknad förelägga ett öga i skolböckerna. Gott råg, tänker ni läsare, men frågan är hur mycket matnyttigt som undertecknad lyckades ta till sig, i tillståndet där blicken immar igen och fokus ligger på annat. Men, när man nu för en gångs skull föddes svag och ramlar ut på kåren efter minsta lilla puff från diverse alkoholiserdade element i min omgivning, får man stå sitt kast och göra det bästa av situationen, d.v.s ta en kaffe och skärpa sig.

Morgon i baktidens tecken

Således en bakfylla. Undertecknad gick i vanlig ordning en smula för långt i sitt inmundigande av tidigare omskrivna guldbruna maltdryck. Utan vidare omsvep vaknandes med huvudet sprängandes och magen görandes volter till undertecknads stora förtret. Ingalunda utan förtröstan vittjades bakmaskinen, som undertecknad laddat under loppet av natten, med framgång och mättande var brödet. En tu tri kaffekoppar på det så var man redo för kåren igen.

Spotify

Napster varandes gårdagens nyheter såsom allena veta. Således havandes undertecknads barndomsvän hackat Spotify och givandes undertecknad en invite till ovan nämnda musiktjänst. Således utvecklades kvällen i musikens tecken medelst spotify, och tilldelades folkmusikens tecken. Samhörandes till saken följer ett antal låttips av undertecknad:

Peter Sarstedt - Where do you go to (my lovely)
Bob Dylan - Don't think twice, it's alright
The Verve - The drugs don't work (lite bögigt, jag vet)

Som föregående inlägg talar om så lät jag mig härledas till fest ikväll, kommande tentamina till trots. Således blir det en kväll i goda vänners lag istället för dylik insupandes fakta, som jag borde. Man är således allt för lättledd, men omtenta hägrar ju alltid.

Inledning

Inledandes bloggandet medelst en kaffe och en eftermiddag på UB blev undertecknad högst tillfredsställd av det smidiga förfarandet varav internet erbjöd. Således ser den nya sikenbloggen dagsljuset för första gången. Undertecknad sladdade inför detta event in på gröna lyktan för att införskaffa sig dryckesvaror inför kvällens stundande gästabud på 2E. Fem goda Hof, Danmark 4,2 % (nr 1335), och två spännande pilsner av det för undertecknad relativt nyupptäckta ölet Bintang, Indonesien 4,8 % (nr 1543), lades ned i påsen. Således emotseendes inmundigandet av innehållet i nämnda påse. Måhända en sväng på kåren sen?