Dåsom omständligheterna under sprungen höst varit sådana att jag inom ramen för ett forskningsprojekt avsyftande att öka min muskelmassa inom parallell med min dito fettmassa avledande till en kombination av tjockstyrka, var jag vid juls inträdande ingalunda mindre än 10 kilo tyngre än vid sammalunda vägning i slutet av augusti. Docksom har projektet gått i stå, varigenom att undertecknad funnit sig i soffan medelst ryggläge enda sedan den här icke omsporda julmaxning, som dock för den skulle icke är av någon som helst frampoetiserad karaktär, d.v.s straxt över en månad. Ävensom dessa omständigheter till trots har jag behållit min omnämnda och tillika avsevärda vikt, vilket, för den nutriologiskt skarpsinnige, leder i bevis att emfasisen flyttats, i kring ovan orerade terminologi, från stark till tjock. Således lägger mannen vid pennan densamma åt sidan för att vagga ner till gymmet, där för friskvård avsett kort skola införskaffas varigenom dettas i viss mån makabra pris (1150:-) får i full mån finnas ignorerat till förmån för vårens tilltänkta ribbande av undertecknads kropp de michelin.

Likt en nymoda utsprungen student i lånt kostym gick undertecknad med, om än fiktiv, mössa i hand medelst gröna linjens svenska u-bahn-motsvarighet, annalkandes propert konsultföretag framförvarandes benämnt "konsultföretaget". Med bastanta tu minuter hanns beutsatt tid med, varpå verklighetsliknande föreställningssitution på verklighetsliknande situation avverkades i modest taktamente.

Värdenämnas bör den ur Göteborgs så kallade Chalmers (anno domini 1829) likaledes Handelshögskolan av Göteborg sprungna dubbelmagistern, som med myndig stämma gav häpnadsväckande slätstrukna svar till magistern vid pennans underfundiga småtal.

-"Jaså, dubbelmagistern är en dubbelmagister" proklamerade jag stolt. "Huruvida gick dubbelmagistern till stånda fördels lösandes denna approximativa tidsnöd?" fortsatte jag spelat intresserat.

-"Ja, det tog en smärre smula mer avsevärd tid" åtnjöt dubbelmagistern.

-"Citronvaginagumma," basunerade jag ej, dock "ja, men dubbelmagistern tycks ändå vara en dubbelmagister? Det bör såväl hatt som mössa beavtas ifrån. Det tör väl gillas av konsultföretaget" yttrades mellan undertecknads vinterspruckna snusläppar.

-"Mjaa," replikerade dubbelmagistern, "möjligen behjärtansvärt mer än liknande monetära vinningsetablissemang".

Jag fnös sakta inåt, bara för att beskåda dubbelmagisterns uttåg från etablissemangstestet redan efter lunch.

-"Vi gör så då en mis-match är betydlig redan då" sade konsultföretagets representation innan den första verklighetsliknande föreställningssitutionen. "Men det ska väl inte nämnbart behövas, dåsom tider för samtliga magistrar och dubbelmagistrar voro inbokade tillom aderton minus två plus en halv efter spöktimmeslaget av gårdagens dag".

Läs, kära läsare, emellan brytningarna i ovanstående stycke som ej voro av radkaraktär (i modern Word-slang):

-"Endast sopor skola skickas hem efter lunchmålet".

Dåsom detta endast ämnar utgöra en snabb anmärkning och tillika boktips i syfte att förläna er mina kära läsare fundamentet för en njutbar läsupplevelse torde jag komma att fatta mig ytterst kort. Alltså: Ävensom att undertecknad, enligt otaligt av varandra aberoende källmaterial, redan vid dags dato finner sig i besittning av en i lika mån slipad som unik sitilistik böra man dock fortsätta utveckla sitt kreativa skrivande, dåsom klimax ännu inte får anses vara nått. Därav konklusionen att mannen vid pennan, d.v.s undertecknad, fann sig surfandes wikipedias mången artiklar om stilistik för att i den mån något utrymme för förbättring finnes, gjuta detta fullt alliterationer och andra grepp, varvid jag helt sonika snubblar över ett citat så i ögonfallande att jag nödgades att söka mig till den bibliofila och tillika mycket användbara institutionen i sammanhanget: http://www.antikvariat.net/. Omsporda webhotell för huserande av antikvariska böcker (icke att beblanda med de, förvisso besläktade, arkiverade böckerna) uppsyndes varigenom jag fann min eftersökta dyrgrip, utgörandes av salig riksdagsmannen CJ Jonssons reseskildring avseende 1921 års norrlandsresa, vilken av vissa vid det här laget äldre läsare kan tyckas ha beröringspunkter med vk:s hemliga resa, dock icke varandes så. Detta stilistiska mästerverk klickades i min litterära iver hem, varvid avnjutning medelst bättre whiskey av monogral maltkaraktär avväntas.



Hurusom ter sig då det citat, vilket uppenbarligen besitter en sådan smeksam estetik att det närmast utgör en sinnlig glidtackling varigenom undertecknads litterära ben slås undan? Joråsåatt, följer som lyder:



"Resan anträddes tisdagen den 12 juni kl. 10:10 em., med av regeringen medgivet och av Kungl. Järnvägsstyrelsen anordnat extratåg från Stockholm genom Uppland, vars härliga natur och samt jämna åkertegar, som desslikes också torde vara väl skötta, vi tillfölje nattens inträde icke fingo skåda."



Knappast finge väl nån av bloggens intellektuellt välborne läsare mod att säga att detta inte håller samma nivå, om också inte ytterligare en litterär förfining än de seden tidigare såpass etablerade prosaöppningarna varigenom folkkära författare såsom Strindberg och lagerlöf spänner sina respektive bågar i prio: Hemsöborna, sekundo: Gösta Berlings saga.

Håll till godo

Såsom uppmärksamma läsare och övriga, om dessa inte finnes vara av extravagant samhällsfrånvänt slag, torde känna till är vi ännu inne på endast den ringa inledningen av detta ny decenium varför det faller sig ypperligt naturligt att förtälja om skiftet 09/10. Undertecknade vände sig mot det västerbottniska inlandets påstådda pärla varigenom bärs och törleyexcess påbjöds av rådande västerländska kulturpåfrestningar. Liksom ofta är i nämnda sammanhang förlöstes det nya året i uppsluppen stämning däruti att kroppen är i bästa slag liksom man själv anser sig vara såväl i sinnet.

Men så sinar törleyn, och med den det godmodiga sinnet varpå mannen vid pennan fann sig plägad att för första gången i det nya året besöka toaletten för att så att säga ringa ut det gamla. Med betongkeps av sällan skådad densitet stödd i östra järvlabben kände jag då ett droppande mot låret och fann mig bjudd att konstatera att det nya året inletts i ett bakrus så severt att toxinerna inte funnit någon annan väg ut från kroppen än genom ett snorblandat näsblod. Således en nyårsdag att arkivera bland andra.