Fetmatica

Ehuru undertecknad i nedanvarande alster skildrat min medelst medel av omfattande omkrets inhöstad räkmackevåning i den av konungen, måhända analf och betydelselös i denna tid då republikens påmanare blåser sin vind ur kraftiga lungor, men ändock fortsatt varandes vår rikes rättmätige överhuvud, inrättade huvudstad, undrar den vän av ordning som ämnar fullfölja den litterära resan hon gett sig ut på medelst läsandes denna skrift, hur undertecknad till synes kan befinna sig befunnen på vitt skilda breddgrader under en så sparsam tidsrymd som nämnda alster publicerats inom. Därom intet nämnt, intet glömt.

Således återigen befunnen på främmat mark i detta grannland vi tidigare ägt som vår gryende slavkoloni mendock återigenlämnat medelst vekhet och således förlorandes mången krona i detta vårt pengatörstande vardag. Därvidlag tjänandes kronor på detta numera fria folk som medelst sin rikedom erhållit den klassiska lättja som är känd att följa den som blott levat bland den promille av världens befolkning som från barnsben lärt sig pissa på uteliggare och vända andra kinden till när en invandrare står vid gränsen.

Ehuru min moral fläckats av ett ständigt besökande i detta avarternas land förtäljer inte historien. Således skämmes jag icket för att krafsa ned en enkel beskrivning av det vidunder jag tvingades tillbringa denna dag med i form av kollega.

Vägandes närmare 150 kg vräkte sig således denna bestialiska kvinna på soffan såsom vore den gjord av betong och ej balsaträ som undertecknad satt och hoppades på, dock förgäves. Iklädd en tunika som för alltid förlorat lejonparten av sitt tyg in i detta monsters avgrundsdjupa fettvalkar, bärandes en blonderad pojkfrisyr på detta snart 60-åriga kvinnohuvud som måstat väga in på åtminstone 15 kilogram, skrämde hon livet ur undetecknad. Således fetmahabitus, därmed flåsandes på fetmatikervis i ca 200 dB medelst givandes undertecknad tinnitus. Huuva.