Dåsom detta endast ämnar utgöra en snabb anmärkning och tillika boktips i syfte att förläna er mina kära läsare fundamentet för en njutbar läsupplevelse torde jag komma att fatta mig ytterst kort. Alltså: Ävensom att undertecknad, enligt otaligt av varandra aberoende källmaterial, redan vid dags dato finner sig i besittning av en i lika mån slipad som unik sitilistik böra man dock fortsätta utveckla sitt kreativa skrivande, dåsom klimax ännu inte får anses vara nått. Därav konklusionen att mannen vid pennan, d.v.s undertecknad, fann sig surfandes wikipedias mången artiklar om stilistik för att i den mån något utrymme för förbättring finnes, gjuta detta fullt alliterationer och andra grepp, varvid jag helt sonika snubblar över ett citat så i ögonfallande att jag nödgades att söka mig till den bibliofila och tillika mycket användbara institutionen i sammanhanget: http://www.antikvariat.net/. Omsporda webhotell för huserande av antikvariska böcker (icke att beblanda med de, förvisso besläktade, arkiverade böckerna) uppsyndes varigenom jag fann min eftersökta dyrgrip, utgörandes av salig riksdagsmannen CJ Jonssons reseskildring avseende 1921 års norrlandsresa, vilken av vissa vid det här laget äldre läsare kan tyckas ha beröringspunkter med vk:s hemliga resa, dock icke varandes så. Detta stilistiska mästerverk klickades i min litterära iver hem, varvid avnjutning medelst bättre whiskey av monogral maltkaraktär avväntas.



Hurusom ter sig då det citat, vilket uppenbarligen besitter en sådan smeksam estetik att det närmast utgör en sinnlig glidtackling varigenom undertecknads litterära ben slås undan? Joråsåatt, följer som lyder:



"Resan anträddes tisdagen den 12 juni kl. 10:10 em., med av regeringen medgivet och av Kungl. Järnvägsstyrelsen anordnat extratåg från Stockholm genom Uppland, vars härliga natur och samt jämna åkertegar, som desslikes också torde vara väl skötta, vi tillfölje nattens inträde icke fingo skåda."



Knappast finge väl nån av bloggens intellektuellt välborne läsare mod att säga att detta inte håller samma nivå, om också inte ytterligare en litterär förfining än de seden tidigare såpass etablerade prosaöppningarna varigenom folkkära författare såsom Strindberg och lagerlöf spänner sina respektive bågar i prio: Hemsöborna, sekundo: Gösta Berlings saga.

Håll till godo